När en tre minuters genväg resulterar i flera dagars extra arbete

Jag är allergisk mot att läsa instruktioner, vilket jag uppenbarligen ärvt efter min pappa.

När vi skulle måla om pappas lada i helgen läste därför ingen av oss två igenom instruktionerna för målarfärgen innan vi satte igång med att måla.

När vi målat två varv och ungefär två tredjedelar av den gigantiska ladan konstaterade vi att det var konstigt att färgen flagnade. Min man Alexander, som i motsats till oss gärna läser instruktioner, avvarade då tre minuter till att läsa instruktionen på burken.

Man skulle inte måla två lager, utan endast ett. Det förklarade saken.

Trots den stora mängden arbete vi lagt ner kunde vi skratta åt vårt misstag, i alla fall mestadels.

Vi tar i det stora hela genvägar för att det är bekvämt för att vi då undviker obekväma känslor och maximerar känslor som vi benämner som bra.

Hade vi varit medvetna om våra mönster (och dess möjliga konsekvenser) hade vi förmodligen avvarat tre minuter (eller bett Alexander att undersöka saken). Poängen är inte att alltid agera helt perfekt, utan att vara medveten om sina mönster för att sedan hitta bra sätt att hantera dem på.

Ett liknande motstånd existerar i många situationer, men eftersom vi är så snabba med att ta till invanda genvägar, är vi ofta inte medvetna om det.

- I vilka sammanhang tenderar du att ta liknande genvägar som förmodligen skapar extra arbete på lång sikt?

- Vilka känslor är det som du är ovillig att möta och känna i dessa sammanhang?

- Hur mycket tid och energi skulle du kunna spara om du skulle möta dem?

- Vad skulle du göra med den tiden istället?

I det här fallet gjorde det inte så mycket att vi arbetade några dagar extra. Solen sken, vi hade trevligt i varandras sällskap och vi skrattade åt vårt misstag.

Jag tänker dock ta med mig lärdomarna för att applicera på andra sammanhang. Där tänker jag börja med att läsa instruktionerna, eller i alla fall skumma igenom dem...

Kan du relatera?